Kuggstångsspel - drev och lastbromsar

Standarddomkrafter

En kuggstångsdomkraft består i princip av fyra delar, kuggstång, drivning, lastbroms samt hus. Drivningen består av vevdrev samt kuggstångsdrevhjul. Dessa är placerade inuti huset men vevdrevets axel sticker ut. Kuggstångsdrevet drivs av vevdrevet som tillkopplas en vev på den utstickande axeln. Kuggstångsdrevet driver i sin tur kuggstången upp och ner. För att göra det mindre tungt att veva är det stor utväxling mellan vevdrevet och kuggstångsdrevet. En stor vinkelförändring på vevdrevet leder således endast till en mindre vinkelförändring på kuggstångsdrevet.

Lastbromsen kan vara placerad både inom och utanpå huset. Den består av en spärrhake som är utformad och placerad så att den ligger an mot kuggstångsdrevhjulet och hakar i en kugg i ena riktningen. I andra riktningen glider den bara över kuggarna. När domkraften höjs sker således ingenting men då veven släpps hakar spärrhaken i närmaste bakomliggande kugg och låser domkraften. På detta vis undviks en okontrollerad återgång av vev och last.

Haacons lastbromsar är dessutom försedda med spärrklinka. Denna har samma uppgift som spärrhaken och sitter tillsammans med denna. Fördelen med två spärrar är att de kan ha en halv kuggs skillnad i längd. På detta vis kan veven endast åka max en halv kugg bakåt. Vid endast en spärr kan veven åka max en kugg bakåt. Då kuggstångsdomkrafter är tillverkade för tunga lyft är det i neråtriktningen som spärrarna låser. Skall kuggstången vevas ner måste spärrhaken och spärrklinkan först lyftas.

Kuggstången har en platta i botten för stabilt spjärn mot underlaget. Då man vevar i lyftriktningen börjar huset (med drev och vev) att klättra uppåt på kuggstången. Med hjälp av husets klack, i underkant, eller krona, i överkant, kan man använda domkraften till att lyfta med.

Luckspelsdomkrafter

Själva domkrafterna är nertill försedda med fastsvetsade hålförsedda balkar som skruvas fast i konstruktionen som luckan löper i. Kraften från vevhuset överförs till den rörliga kuggstångens nedre ände. Den senare är försedd med ett bulthål för fastskruvning i luckan, normalt i luckans översida. Samtliga hålavstånd är valfria så att de passar den individuella luckan och den omgivande konstruktionen.